hjertaberget.blogg.se

Jag ska försöka beskriva, det är något som skaver. Det ska jag lyssna på. Jag är inte klar med den här typen av resor, känns det som. Jag vet varken hur jag vill jobba med det eller när. Men det är som ett liten tom plats i hjärtat. Jag hade velat ha en varm kram från barnen. På något vis, på något konstigt sätt, kanske lite tragiskt också men jag vet inte om jag någonsin har känt mig så omtyckt förr. Tänk vilka varma människor dom är, 5 veckor. Jag kollar igenom bilder och tänker tillbaka. Det är sorgligt. 

Alla borde få vara med om det här. Jag kommer att fortsätta referera till min resa, take it or leave it. Det har på ett vis blivit en stor del av mig. Och nu hur det svenska samhället är och SD som har många anhängare  då tänker jag: hur skulle det vara om dom små barnen kom till Sverige,  för mig är det helt obegripligt att någon skulle kunna tycka illa om dom på grund av hudfärg. Vi är så samma, bara en hudfärg som skiljer sig. Det gör mig ledsen. Såhär påverkad har jag inte blivit av någon människa, jag bär med mig dessa upplevelse dagligen och detta har verkligen satt spår inom mig. Jag vill dom allt gott.

Min lilla vän. Det är så fint. Både jag och Jacob är så glada på den här bilden. För mig symboliserar inte den här bilden bara deras värme och glädje. Den symboliserar mycket som är knasigt i det svenska samhället. Glädje och värme till medmänniskor saknas, vi är för självupptagna. 

Jag kan inte beskriva på ngt annat sätt varför jag tycker att det är fint, jag tycker att oavsett historia mellan vita och mörka ger det mig hopp om mänskligheten. Bilden ger mig hopp om oss människor.

Kärlek till er.