Ny vecka.. skräckblandad förtjusning
Herregud vad tiden rusar iväg, samtidigt som jag vill att det ska vara den 16:e oktober så har jag en viss panik, så som hjörtklappning and so on. Inte för själva resan, men för studien.. skulle just nu älska att bara åka utan att behöva ha fokusgruppssamtal el. intervjuer på engelska med en hel del fackspråk.
Jag måste gå och låna en lexikon, haha! Dom som känner mig vet att engelska inte riktigt är min starka sida men vet ni vad? Helsikke vad stark man blir av att göra saker som man inte tror att man klarar eller som känns på gränsen till övermäktig. Det är bara att göra det, oftast löser man det. Och gör man inte det så är det okej, då gör man det bättre nästa gång eller lär sig ngt av det :) Det är en skräckblandad förtjusning att kasta sig ut i något och inte veta om man kommer krascha eller landa på fötterna. Jag gillar det. Utmaningar och jag kommer aldrig sluta utmana mig själv, den dagen kommer inte för då är det något som är rejält fel.
Jag gör ständigt saker så jag slipper tänka på verken alla skoluppgifter som jag har utöver planering av C-uppsatsen. Japp, kanske 6 uppgifter som ska vara klar innan jag sitter på planet.
Helgen då, fredagen spenderade jag på skolan fm. sen en paus och kollade på ett lopp som våran studentförening anordnade, tillbaka till skolan, gjorde en litteraturgenomgång, handledarsamtal, vilket gick bra.. älskar att läraren är uppspelt av det jag ska göra. knallade ut från skolan 16.30 en fredag. Åkte och handlade, systemet, apoteket.. hem laga mat och sen på partay. Vaknade lördag, kollade idol, ganska skönt sen var det bara att dressa om och ut på stan, köpa en födelsedagspresent och iväg på 25 års kalas. Idag, vaknade dressade på kläder, hoppade i bilen och for till valbo köpcetrum.. fikade, shoppade på panduro inför pysselkväll i veckan. Sen till guppy SM (bedömningarna var dock dagen innan), guppy är en fisksort, fränt va. Sen hem, åt, for till klätterhallen och hängde där i 1,5h sen hem och for och tränade på friskis. Nu är jag här.. Varför berättar jag detta?
Jo men så här rullar det på, helt vansinnigt, helt dåligt och jag vet att jag snart bmåste stanna upp och andas men jag vill inte. Jag borde veta.. stresshantering, det positiva är väl att jag är väl metveten om vad jag håller på med, vars det leder och hur jag kommer må om ett tag om jag inte varvar ner. Jag ska.. snart. den här veckan verkar vara i ungefär samma tempo, jobb, middag, pysselkväll, syster kommer, jessi är i gävle, skola, examinerande seminarium, plugg, plugg, plugg.. Men alla roliga aktiviteter har jag själv valt, det ger energi samtidigt som det är tider att passa. Men i veckan ska jag vara lugn i kroppen, inte ha hjärtklappning och vara metodisk i det jag gör.
Just nu i planeringen måste jag lokalisera vaccinationskorten (troligen i bilen) tänkte att jag skulle vara i god tid och göra en liten resemapp med saker som jag bara inte får ha tappat bort, dra ut resehandlingar, kopiera pass typ sånt
I helgen satt vi och pratade om gamla minne, lyssnade på gamla sånger, pratade om gamla filmer, tv-spel, roliga saker vi gjort.. Jag kom å tänka på vad jag minns från när jag var liten, jag minns gemenskap, jag minns min faster. Jag minns hur mysigt det var varje vår när det var dags att skubba mattorna. jag sprang förbi bron på min pappas föräldrarhem, ner mot garaget och där stod Maja, min faster, världens absolut bästa människa, hon stod och skubbade mattor. Jag och min syster fick varsin liten rotborste med våra namn på, så vi också kunde vara med i vårstädningen. Min faster är som min farmor, skiljer många år mellan pappa och Maja. Jag minns glädje, jag minns många saker vi gjorde hemma hos dom, vi ville aldrig hem, vi gjorde postlådor i papper, rita på vägkartor, köra traktor (I Landsjärv) vara på semester med dom, ta bort dynan i deras gungstol som hade fjädrar.. vi skrattade när vi fastnade i bågarna av fjädrarna. Jag minns vilken lycka det var när vi fick sova över där under skoldagar. Vi blev väckta med frukosten klar, vi frös alltid när vi skulle gå upp så då stod maja klar med varsin filt som hon lindade in oss i så vi slapp frysa vid frukosten. När jag tänker på min faster så känner jag bara kärlek, enorm kärlek. Jag minns såklart massor hemifrån som också är ren glädje men den glädjen över att få vara med faster tror jag inte varken jag eller erika känner för något hem idag. Värme, jag vill att mitt hem ska vara så och jag hoppas att om jag någon gång skulle få barn att de kommer känna så av min mamma och pappa.
Det är ett privelegium att växa upp i en sån skyddad, kärleksfull familj.
Vissa barn uganda har inte sådana förutsättningar, barnen får växa upp i en trygg "familj" genom kids of Uganda, jag säger så även fast jag inte varit där. Av det jag fått berättat till mig.. är det hur fina människor som helst som jobbar där. I Uganda är aga barn helt naturligt, på barnhemmet som jag ska vara med på, så agas barnen INTE. De har det tryggt.
Jag vill bara ta med hela världen till dom, men det får jag inte. Det ska växa upp enligt Ugandiskt vis, för dom är deras tillvaro helt normal. Och visst jag kan ta med massa saker, men löser det något? När färgpennorna är slut.. vad händer då? De kanske kommer att längta efter nya färgpennor som de inte kan köpa? (nu har barnen på barnhemmet kanske färgpennor men det var ett exempel) an måste komma ihåg att deras situation är normalt för dom, dom mår bra.. Sen finns det mycket såklart som inte är bra men att jag ger saker härifrån kommer inte att hjälpa landets situation. Det går att hjälpa på så många andra sätt, Kids of uganda har även fosterfamiljer till barn, vill man kan man skänka 250kr till dom så att barnet kan få rätt förutsättning till att skapa sig de liv han/hon vill. Gör det, gå in på kids of Uganda.. genom denna förening kommer pengarna till sin rätta och man får bilder på barnen man hjälper och berättat för sig var pengarna går. Jag tycker det är fint.
Men helst av allt skulle jag vilja vara med och påverka till långvariga förbättringar och arbete som hjälper landet. Alla kan göra något.
Nåväl, Sov gott! ett rörigt inlägg men det är så jag är just nu, RÖRIG ;) Puss på er.
.
